I Sverige bor människor med bakgrund från alla kontinenter och kulturer. I linje med detta talas minst 150 språk i landet, där svenskan är huvudspråket. En intressant fråga är om svenskan i viss mån fungerar som ett slags lingua franca, eller om engelskan fortfarande har monopol på detta.
För mer än hundra år sedan blev den bengaliske poeten Rabindranath Tagore (1861–1941) den första icke-europén att ta emot Nobelpriset i litteratur 1913. Han belönades för sin diktsamling Gitanjali, som uttrycker tro och tillgivenhet. Tagore skrev dikterna på bengali och översatte dem själv till engelska. Senare bidrog poeter som den irländske Nobelpristagaren William Butler Yeats (1865–1939) till att utveckla det engelska språket i Tagores översättning. Vid den tidpunkten fanns det också språkkunniga akademiker vid Lunds universitet som kunde läsa Gitanjali på originalspråket.
Låt mig dela en nutida reflektion. Förra våren deltog jag i en skrivarverkstad arrangerad av Litteraturcentrum på Stadsbiblioteket i Uppsala, där jag hade möjlighet att prata med översättaren Jonathan Morén.
Morén berättade att endast två skönlitterära böcker av thailändska författare har översatts till svenska. Den ena författaren skriver på engelska och den andra på thai. Den första boken är översatt direkt från engelska till svenska, medan den andra är översatt via engelska. Varför finns det ännu ingen översättare som arbetar direkt från thailändska till svenska? Eller kan vi hoppas på både och?
Hur fungerar egentligen vår språkpolitik? Hur tolkar vi litteraturpolitiken? Vilken roll spelar utbildning och folkbildning i att främja språk, litteratur och läsande? Har våra politiker insikt i språkets betydelse inom olika samhällsskikt och på arbetsmarknaden? Eller väntar vi alla på att AI ska lösa problemen? Jag bär på många frågor.
Enligt Statistiska centralbyrån bor det över 60 000 personer i Sverige som antingen är födda i Thailand eller har minst en förälder som är det. Varför har inte fler av dessa personer fått möjligheten eller inspirationen att bli litterära översättare? Att ha en flerspråkig befolkning är en stor tillgång för ett samhälle. Det bidrar till att skapa en levande och växande interkulturell miljö, där särskilt barn och ungdomar kan få utrymme att utvecklas i en mängd av färger och uttryck.
Sverige har idag fem nationella minoritetsspråk; finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska, men om femtio år kan många av de nuvarande invandrarspråken också ha blivit nationella minoritetsspråk. Tänk om Sverige en dag har över hundra sådana språk! Då kan en thai-svensk författarröst nå läsare i Thailand, Sverige, Australien och Afrika. Kanske kommer FN att leta efter språkexperter från Sverige. Det är en framtid jag drömmer om, hur ser ni på en sådan framtid?
Tidskriften Upplitt Magasin är en internationell och interkulturell ansats. Vår ambition är att manifestera tryckta ord från världens språk genom översättning. Det här numret handlar om vikten av språk och det tryckta ordet. Vi har samlat röster från väst till öst, från söder till norr. Bland de tryckta orden finner ni bidrag från Tripura, Assam, Meghalaya, Bangladesh, Kina, Azerbajdzjan, Turkiet, Tyskland, Sverige, Nepal, Baluchistan, Egypten, Libyen, Polen, Italien, Rumänien och många fler.
