Finlandssvenske författaren och Litteraturcentrums ordförande, Lars Sund, skriver en artikelserie för Upplitt Magasin om skrivande.
Här är femte och sista delen.
Det händer då och då att texten fastnar. Man kommer av någon anledning inte vidare. Djupt inne i sig känner man att något är fel, men man ser inte vad som är fel.
Då kan det vara bra att lägga undan texten en tid. Låt den ligga ett par dagar eller veckor, eller kanske en månad.
När man sedan tar fram texten igen och läser den ser man ofta på en gång vad som känns fel.
Att skriva – speciellt om det gäller stora texter som i en roman – innebär att man måste vara mycket närsynt, samtidigt som man är tvungen att försöka bibehålla ett perspektiv på helheten. Det är sannerligen inte lätt – inte ens för den som skrivit mycket. Att därför lägga undan texten en tid när man känner att man kommit vilse i sina egna ord kan vara en bra idé. När man på nytt efter kortare eller längre tid läser om sin text med friska ögon brukar man ofta upptäcka styrkor och svagheter. Man känner rytmen, eller bristen på rymt – vilket är oerhört viktigt också i prosatext. Man ser sina egna övertydligheter, lägger märke till upprepningar och onödiga ord (se råd 6 här ovan!). Att läsa om en text efter en tid kan öppna berättelsen för en.
De flesta författare brukar anlita någon som får läsa deras texter innan de publiceras. Det kan vara ens fru eller man, en god vän eller författarkollega, ibland en redaktör på förlaget. Huvudsaken är att det är en person med gott omdöme som är redo att engagera sig, vågar kritisera och som man vet att man kan lita på. Den ”första läsaren” talar i bästa fall om för en vad som fungerar och vad som inte fungerar i ens text. Med honom eller henne kan man förutsättningslöst diskutera texten och få hjälp att komma vidare.
Det här är mina tio råd till författare.
Jag har också ett elfte råd:
Alla de här råden som jag har räknat upp är ingenting annat än förslag, som kan hjälpa er att skriva bättre. Dessvärre har jag inte alltid följt dem själv. Jag är tyvärr dålig på att föra anteckningar och har inte alltid gjort upp en ordentlig plan för mina böcker. De innehåller allt för många älsklingar som jag inte förmått mig att döda. Jag hittar onödiga ord, pinsamma upprepningar och för mycket svammel i mina texter. Helst skulle jag vilja skriva om alla mina böcker om jag kunde.
Alla författare arbetar på olika sätt. Skrivrecept som fungerar bra för en författare är många gånger fullständigt oanvändbara för en annan. Somliga gör omsorgsfulla planer och håller sig strikt till dem, skriver sina fem eller tio sidor om dagen och behöver bara putsa lite i texten innan den publiceras
Andra sliter och tragglar, skriver om och skriver om. Deras texter föds med vånda och svett.
Kom ihåg att det är ni som skriver era texter. Ni bestämmer över dem – det är ni som har sista ordet, om en dålig vits är tillåten. Ibland gäller det att gå på instinkt och magkänsla när man skriver.
Lyssna på er självkritik och på synpunkter från andra. Men i slutändan gäller det att våga lita på sig själv. Sist och slutligen är det nog det bästa skrivråd som går att ge.
