Mats Söderlund är poet i grunden, men han har varit publicerad författare sedan 1992 med allt från diktsamlingar till fantasyromaner. Han är uppvuxen i Norrland och har fjällvandrat till fots och på skidor i hela sitt liv. Just nu aktuell med Härlig är jorden (2023) samt diktsamlingen Eskatos, tystnaden tillhör inte oss (2023).

På frågan om sin skrivandeprocess förklarar Mats Söderlund att han ser den som en slags utmaning, nästan en hantverksutmaning. “Man ger sig själv en beställning på en möbel och den ska ha si eller så många lönnfack och rymma si eller så många existentiella frågor. Och den här byrån ska ha hjul och kunna stå utomhus. Man har aldrig gjort en sådan byrå förut, det blir som en utmaning. Att göra en optimal byrå.” Han beskriver det som att komma närmast det han vill uttrycka genom sina egna filter och upplevelser, att komma nära sin ursprungliga idé eller känsla, komma nära hur det är i världen. Tanken är att skrivprocessen med det i sikte i sin tur ska leda fram till en så optimal slutprodukt som möjligt. En slutprodukt där han kommer nära.

Härlig är Jorden: om fjällen, vädret och allt det som ännu inte gått förlorat är en bok där Söderlund känner att han kommit riktigt nära. Boken utspelar sig i norr, längs med kalfjället, upp över trädgränsen, ner i snöbivackerna och in i de uppvärmda husen. Den är uppbyggd med kortare och längre kapitel utan namn, inslag av citat från olika intervjuer han genom-fört samt en historisk återberättelse av när meteorologen Manne Hofling försvann i en snöstorm 1917. Både citaten och hans egna reflektioner handlar om vädret, om hur man minns vädret, och framförallt om hur vädret har förändrats. Återberättelsen om Hofling visar i sin tur hur vädret såg ut för drygt hundra år sedan, och man kan som läsare i sin tur urskilja skillnaden. Boken innehåller både ren fakta kring hur klimatförändringarna påverkar fjällen idag, men även hur vi människor förhåller oss till det. Söderlund pratar om sorgen över de förlorade naturvärdena, oron inför framtiden och ansvaret som ligger på oss att förändra våra levnadsvanor. 
‍

När du rör dig utomhus, långt från skyddande turiststugor, långt från hemma, långt från väntsalar eller butiksentréer, har du hela din uppmärksamhet på vädret.

Härlig är jorden s.88
‍

Vid sidan av klimatförändringar använder boken mycket tid till att diskutera maskulinitet och skadan som idén av den ideala mannen kan göra. Boken tar upp maskulinitet på två sätt, ett av dem är hur den manliga kulturen påverkar vårt samhälles uppbyggnad. Inte minst i hur vi människor behandlar naturvärden. “Kulturen där vi ser världen som en råvaruresurs, där naturen ska övervinnas och vi ska tämja den, och vi ska förädla den, det är en extremt manligt kodad kultur.” 

Det andra sättet som boken diskuterar maskulinitet på är genom ett mycket mer personligt perspektiv där Söderlund förklarar sin egen relation till det manliga idealet och hur tanken kring det manliga idealet har påverkat honom. “Jag är helt uppvuxen och inpiskad i den manliga normen, och förstod länge inte varför jag kände mig så ensam och obekväm.” I boken tar han upp Kathrin Aspers teori om den manligt kodade strategin att använda tillbakadragandet som ett sätt att hantera känslomässig övergivenhet. Det är någonting Söderlund kan relatera till. “Det extrema fjällvandrandet som jag har ägnat mig åt under väldigt många år [...] handlade om att hålla min egen ångest i schakt, och för att dölja att jag var väldigt ensam.”
‍

Vandrade vid ett tillfälle i sju dagar i Sarek när jag var i artonårsåldern. Jag hade ett yttertält men inget stormkök. Lagade all mat över öppen eld. Men tog bara sju tändstickor med mig. En om dan. Jag måste få fyr på brasan vid första försöket om jag ville äta varm mat och dricka en kopp choklad. Jag måste bevara glöden hela natten om jag ville koka morgongröt. 

Men varför?

Härlig är jorden s. 149
‍

Boken innehåller många djupt personliga anekdoter från Söderlunds egna fjällvandringar där han gång på gång blir varse om sitt behov att tänja på gränserna för tänjandets skull. Hur allt till slut skulle göra honom till den ideala mannen, som tar sig igenom allt och har sig själv att visa som produkt.
‍

Och om jag skulle försvinna? Ägnar en fantasi åt tanken. Fantasin innehåller alltid ett moment av att jag berättar hur jag överlevde. Hur hittade de mig? Jo, en filmburk, i toppröset, och därifrån… Som att det skulle rädda mig. Slukar hungrigt alla berättelser om män som under ofattbara vedermödor och stort lidande mot alla odds, släpat sig blödande genom vildmarken. 

Härlig är jorden s. 153
‍

Nu har Söderlund slutat med det extrema fjällvandrandet, det ger honom inte längre någonting. Istället vandrar han för allt det fjällen har givit honom genom hela hans liv, trots att han först inte lade störst vikt vid det: tröst och förståelse. 

Söderlund vill inte att hans texter ska bli för vackra, han tycker att skönhet ofta kan försvåra processen att komma nära. ”När jag skriver, lustigt nog, så kan skönhet nästan bli ett hinder. I alla fall i poesin, för det tar över. Man ser inte längre än till det vackra.” Han vill inte att man fastnar i att en dikt eller text ska vara fin att läsa, för ibland är det inte det som det handlar om. “Jag har det nästan som en metod när jag känner ‘oj den här dikten blir alldeles för fin’, då bryter jag in med någonting. För det är inte hållbart, och det är inte sant. Världen är inte bara skön, och det vore att ljuga att påstå det.” 

I Härlig är jorden gestaltas världen både som otroligt skön och otroligt mörbultad. Otroligt skön för att fjällen, vädret och naturen har gett oss människor så otroligt mycket, och otroligt mörbultad för att vi ger så lite tillbaka. Trots den hemska sanningen ser Söderlund ett hopp i sitt verk. ”Det finns en förhoppning att det här inte ska dränka läsaren i tårar utan också förlösa någon slags rättmätig klimatvrede,” säger han när han vill påpeka vad boken ska få läsaren att ta med sig. Att vårda fjället så som det har vårdat oss: med kärlek, tålamod och omsorg.