HENRIK Ivansson har en livslång resa inom folkbildningen bakom sig – från punkbandet som tonåring i Örnsköldsvik till rollen som verksamhetschef. Han har en viktig roll för läs- och skrivfrämjande insatser genom Litteraturcentrum samt Elsiepriset. Han ger här sin syn på folkbildningens samhällsviktiga påverkan, det oroande dagsläget och den ljusa framtiden.

‍
Vad är folkbildning enligt dig?

‍“Folkbildning är för mig allt lärande och informationsutbyte som inte sker i institutionsform, snarare öppna mötesplatser med kunskapsutbyten utanför det formella, som ett tredje samhällsrum. Att olika människor kan skapa mötesplatser där alla är välkomna och kan samlas under samma tak och få ut någonting gemensamt. Då är folkbildningen riktigt bra. Vi har ett viktigt uppdrag från staten som handlar om att demokratisera och öppna upp för grupper som inte kan delta i samhällsdebatten.”
‍

Folkbildningen ser ut på många olika sätt. På Studiefrämjandet finns dels den statsfinansierade verksamheten, samt den projekt- och uppdragsfinansierade verksamheten, som i Uppsala utgör 60% av folkbildningen. “Uppdragsdelarna t.ex. Litteraturcentrum, och andra ideellt oberoende partnerskap, löper som en röd tråd i mycket av vårt arbete, vilket är väldigt bra.” Dessutom är det just dessa projekt- och uppdragsdelarna som Henrik menar är väldigt bra för sårbarheten när statsbidraget sjunker och riskerar att försvinna. Då är det bra att redan ha ett etablerat arbete med andra finansieringsmetoder. Till exempel via kommunen.
För statsbidraget ska sänkas med en tredjedel under en treårsperiod.

‍
Sammanlagt ska 500 miljoner försvinna.
Folkbildningen är politiskt hotad och på studiefrämjandet ska en omorganisering ske där 14 avdelningar blir 6. Hela Mälardalen blir en gigantisk ekonomiskt centralstyrd avdelning, men man måste se det rationella i beslutet, menar Henrik.

‍
“Vi behöver kunna vara ett studieförbund som bedriver verksamhet i hela landet. Många avdelningar har väldigt stora ekonomiska bekymmer just nu, och behöver den här förändringen, när vi kan rationalisera en hel del saker som inte skär ner på verksamheten.”

‍
Men det finns självklart även risker, den största kanske att förlora den lokala demokratin.
“De lokala medlemsorganisationerna står oss nära och måste få möjlighet att påverka vad vi erbjuder för verksamhet. Lösningen som presenteras är regionråd, med två representanter från varje styrelse. Men det är självklart en prövning att behöva omforma verksamheten väldigt snabbt.” Omorganiseringen träder i kraft 1 januari 2025.

‍
Vad tror du är folkbildningens framtid?

‍“Jag tror att det finns en jättefin framtid för folkbildningen. Trots nedskärningen finns ändå mycket pengar och möjligheter kvar. Det krävs inte stora pengar i statsbudgeten för att skapa stora saker för civilsamhället och folkbildningen. Vårt unika Föreningssverige är en väldigt fin skola i demokrati. Bara det att man väljer sina
representanter som ska företräda en. Även all den verksamhet där undantryckta röster får bli hörda, där målgruppen får skapa för sin målgrupp, istället för att någon annan ska göra det åt en, eller inte alls. Folkbildningen har varit otroligt viktigt historiskt och jag tror det kommer att finnas ett stort behov av det i framtiden. För att bygga ett starkt civilsamhälle i vår oroade omvärld och vara rustade för att må bra behövs folkbildningen, det tror jag även att politikerna förstår eller kommer att förstå
så småningom."