översättning: Jan Henrik Swahn

‍

Insektsvinge

Morgonen balanserar på ett doftspår
av parfym planterad i luften.

En insektsvinge slår mellan husen,
sprider doften av droppen,

doppar luften, fyller stadens rum
en hektisk och tidig morgon, doften

stiger steglöst i styrka, navigerar
med blodets förväntan

mot näsor, binder
utan remmar, länkar, rep,

gnider näsborrarna,
får tankar att krackelera.

splittrar morgonen, doftsekunder
sätter villospår långt in i dagen.

På bar gärning

Fisken fångar sin föda
och blir själv fångad, får huvudet
avskuret med ett krasande ljud,
lukten av fiskblod slår upp, medan fisken
fortsätter att sprattla under kniven.

De lätta knotorna och fjädrarna
ligger spridda mellan gräs och sten
där fågeln kretsade i luften,
luktade sig fram till daggmaskar i jorden
innan mården intog sin måltid.

På grässlätten siktar en utsvulten varg
in sig på fårens bukar och inälvor,
på kadavren är revbenen
söndergnagda, flugor och ormar
tar sig an de sista resterna.

I dammet mellan krigets spillror
ligger de sårade,
jag känner igen lukten
när det går hål på en ängel.

I dammet mellan krigets spillror döda,
blodtimmens offer som en gång
låg i livmödrar,
ska nu läggas i graven
oändligt nära vårt hjärta.

Andhämtning, kollision,
platserna samlar sig,
klippor och jordklumpar,
hela världen är en brottsplats.

‍