Jag trodde alltid att omvändelserna
skulle vara monumentala
och satt försjunken i inkunabler
om Tetzels tidigaste avlatsbrev
utifall redan dessa förantvardade
kredit på kommande synder
På tjugo år blev vår egen tids
avlatsbrev allmängods:
klimatkompensation
Hundra småsummeerbjudanden om året
för en vanlig dödlig
Finns knappt något billigare att köpa –
såsom när frakten väl är betald,
flyget säger sig självt –
från handskriven lyxartikel
till elektronisk folkupplaga
för de tillgodosedda frestelserna
Botgör att katten äter burkmat
Sona strömmandets servrar
Penitera preventivmedelssubstanserna
En avlat för att inte avstå
Klimatkompensera de pengar
som klimatkompensationen kostar
Storföretagen ska ha del av kakan
för gemenskap före
eller återuppbyggnad efter
och av själva moderkakan krig åsido
Det hade inte hjälpt att kväva
någon Vladolf Putler i sin linda
Liberalisera er
eller skyll er själva och sköt er själva
Ett Ryssland monteras ner
sig likt och
med samma marknad
Ett Ukraina ska monteras upp
i nya marknadsandelar
El, telekom, cement, industri, teknik, sprit,
konserver, maskiner, möbler, medicin,
kablage, pennor, boskap, träd, porslin
En fot in med vad som helst
Krigets krassa kringverksamheter –
vem hinner först, vem stannar längst
Säkert redan iväg på språkresor för juridiken
Goodwill är inkomstgaranterat
som marginella uppoffringar
i balansräkningarna
annars skulle det heta välvilja
Som värst är makten brutal
Som sämst är pengarna förtryck
Jag likställer inte makt och pengar
Mycket kan sägas om det som inte är krig
medan kriget pågår
Omoralens rikoschetterande vägar
ut från epicentrum
Jag säger inte att mitt samvete
är svårare än andras att bända
Moralen är ständigt omförhandlingsbar
men det märks bara i en annan tid
Kanske är jag ojämförlig med mina tidigare jag
även om jag likställer mig med mitt liv
Vem kunde ha stoppat Putin för tio år sedan
För tio år sedan hade det varit moral
att inte ge sig in på den ryska marknaden,
för tjugo år sedan, med vodka och möbelvaru-
hus,
glass och choklad, eller i hushållen som föll för
pitchen
om expanderande penningmarknad
Nu är det bara både rätt och mygel
– Fan vilken tur att jag sålde min rysslandsfond
precis innan kriget, hör jag en vanlig pendlare
säga på tåget, men den tycks ha varit i behåll
under Putins tidigare invasioner
Pengar efterfrågar magkänsla och mod
Förflutna framgångar mäts i skryt
och manifesteras som bäst i lyx
Chansen att förvärva en konfiskerad yacht,
lägga vantarna på förverkat kapital,
för billigare penning äga det dyrbara
Eller ha potential att sälja mer vapen
på rekordtid till de inblandade och de angräns-
ande
Bra för gruvnäringen också
och mycket el behövs
Omfördelningspolitiken
slås ner med krigsmetaforer
eller den gamla kommunistskräcken
Även fängelser kan gå med vinst
Även frihet kan gå med vinst
Poeten borde fokusera på
att själva kriget är cyniskt
för folk i övrigt gör så gott de kan
efter bästa människoförmåga?
Poeterna behöver inte skylta
med våldtäktskultur,
att soldater och civila skjuts ihjäl
är illa nog?
Fiendesoldatsoäktingarna
förtjänar inget eget kapitel?
Satsa på heroiska soldater
som i forna tiders dikt?
Pojkar som förstått att höjd röst
övertrumfar kraften i deras för svaga argument
En synergieffekt
liksom knutna nävar och dragna vapen
för sakens skull
Ett snabbt åldrande
Skolning i sakernas tillstånd
Hjältar uppstår genom berättandet
Eviga offer genom förtigandet
Att tänka på om kriget varit här?
Tänk om alla andra krig
hade varit här
Livet som betingelse
är platsspecifik
Soldatmödrar har allt mindre
att förvänta sig
Innan det här är över
finns det en början på nästa ställe
Skadade personligheter
i en värld av redan skadade personligheter
Det hade inte hjälpt att kväva
någon Vladolf Putler i sin linda
Kristian Carlsson är en poet, översättare och
förläggare bosatt i Malmö.
