När jag i mitten av nittiotalet, av en slump,
översatte dikten Bödel av Gunnar Ekelöf
till kurdiska och publicerade den i tid-
skriften Nûdem, fick jag oerhörda reaktioner av
läsarna. De undrade hur en svensk poet kunde
skriva så gripande om bödlar och tortyr. Jag
undrade också hur Ekelöf kunde skriva så djupt
om tortyr. Så noggrant kunna beskriva de torte-
rades känslor inför sina bödlar. Det var inte alls
svårt att översätta den dikten.

Innehållet i dikten är välbekant för kurderna.
Många kurdiska poeter har i decennier skrivit
med samma känslor om samma ämne. Därför
ville jag lära mig mer om denne svenske poet
som velat fly från den svenska tryggheten och
bege sig till kurdisk mark, dock utan att finna
ro där. Dikten Bödel blev för mig en ledsagare
till hans värld. Jag ville förstå varför han led så
mycket av inre smärta. Ju mer jag rörde mig i
hans personliga och poetiska värld, desto mer
kände jag samhörighet med honom.

När jag till slut kom åt Diwan över Fursten av Em-
gión så blev jag helt och hållet ett med honom.

Diwan över Fursten av Emgión är kanske Eke-
löfs mest kända och betydelsefulla verk. Det
handlar om en kurdisk furste. En furste som
inte förekommer i historieböcker, men som
Ekelöf har skapat för att dra uppmärksamhet till
kurdernas kamp och lidande. Enligt Ekelöf kan
Emgión betyda många saker, medan fursten
är namnlös. Fursten är möjligen Ekelöf själv
som via den kurdiske fursten vill framställa sina
egna plågor. Han skrev detta verk i Istanbul och
hans gestalt, fursten av Emgión, var från staden
Van och av yezidisk härkomst. Han hade utsatts
för tortyr av bysantinska bödlar i Konstantino-
pel. Han bländades och skickades till De blinda
sångarnas land.

Symbolerna och den historiska bakgrunden
som Ekelöf använder i detta epos är visserli-
gen svåra och obegripliga för många läsare.
Om man inte förstår symboler som häst, eld,
ödmjuka berg, de blinda sångarnas land och
Djävulen har man inte uppfattat innebörden av
Diwan över Fursten av Emgión.

Ekelöf säger inte heller så mycket mer än vad
som framgår av dikterna; att den kurdiske
fursten bibringats vissa halvkristna idéer, lika
lite var han mohammedan. Ekelöf nämner inte
att han var yezidikurd utan säger ”ibland har de
kallats för djävulsdyrkare, ibland elddyrkare.”
Kunskapen om yezidierna är överhuvudtaget
mycket begränsade i Sverige, inte heller många
teologer vet mycket om denna religion som
enbart praktiseras av en kurdisk minoritet.
Missionären Maria Arnholm, som i början av
1900-talet hade gjort en resa bland Kaukasiens
yezidier, skrev i en artikel att yezidierna kunde
vara en av de försvunna judiska stammarna.
Yezidierna själva kallar sig för zoroaster och
de dyrkar både solen och elden och hyser stor
respekt för den fallna ängeln. Därför har de
alltid blivit förföljda och förtryckta. Detta utan-
förskap kan ha varit något som Gunnar Ekelöf
identifierade sig med då han själv var något av
en outsider.

Det är allmänt känt att den fallna ängeln har bli-
vit en inspirationskälla för många poeter, alltså
låter Ekelöf sin furste tala:

Djävulen är gud
och Gud är djävul
och jag blev lärd
att dyrka dem båda
den ena på ett sätt
den andra på ett annat

Hästen symboliserar tapperheten hos yezidier-
na. Än idag har man häststatyer på de tappra
och modiga yezidiernas gravar nära Armeniens
huvudstad Jerevan. De blinda sångarnas land
är bland annat Kurdistan. I Kurdistan fanns det
många blinda sångare. Men den som är mest
känd, symboliserar Kurdistan och räknas som
sångarnas fader, är den blinde Evdalê Zeynikê.
Författaren Yaşar Kemal har gestaltat Evdalê
Zeynikê i sina romaner och kallar honom för
kurdernas Homeros.

Även om jag känner till en hel del symboler i
Diwan över Fursten av Emgión hade det säkert
inte varit lätt att översätta den till kurdiska, men
ändå knappast så svårt som de här dikterna
som jag på förslag av Ekelöfs tyska översättare
Klaus-Jürgen Liedtke översatte till kurdiska:
Grekland, ibn el-Arabi, Elegi, Havet, När man kom-
mit så långt, Arsinoë, Marsch, Ex ponto, Jag har
druckit ett gult.

Det tog mig flera månader att översätta dem.
Jag läste dem om och om igen. Jag slog upp
många ordböcker och uppslagsböcker och vän-
de mig till en del svenskspråkiga poeter, men
kunde inte få någon förklaring för en del ord
och uttryck. Att ”bli borta med Markos” i dikten
Grekland; ”strata super strata” i Elegi; ”slå ett
arpeggio mot slipad häll” i Havet; ”en flintskärva
med vilken någon i tandlöshet skrapat sitt sega
kött” i När man kommit så långt; tillägnan i dik-
ten Arsinoë till ett barn eller till en älskade i den
egyptiska staden Arsinoë; ”Societet polis diplom
diplomat etappsvin!”

Och Movitz som släpar sin sista sjukdom
genom slavlägren i Marsch; att ”vara ömfintlig”,
att i Ex Ponto känna till Kore samt Pyramus et
Thisbe och Philemon och Baucios från Ovidius’
Metamorfoser; att återge Ibn el-Arabis synsätt
i blandning med det ekelöfska synsättet i Ibn
el-Arabi och många liknande exempel var inte
lätt att översätta till kurdiska.

Ekelöfs dikter är inte bara produkter av tillfälliga
inspirationer utan har en historisk bakgrund
med historiska personer och platser. Om man
inte känner till dessa historiska personer och
platser tappar man tråden och dikterna blir
obegripliga och meningslösa.

Gunnar Ekelöf är en konstnär som har förmåga
att måla en tavla med sin djupa inre och breda
yttre värld. Beväpnad med historiska motiv,
symboler, antiken och dess figurer, den orien-
taliska mystiken, filosofin och förstås sin egen
fantasivärld. Att översätta en sådan tavla är
nästan omöjligt, men att tolka den på rätt sätt
kräver mycket kunskap, tålamod, poetisk och
estetisk känsla.

Att översätta Ekelöf är som att lida under hans
bödlars batonger, att läsa honom är som att
befrias ifrån dem.

‍

‍

Firat Ceweri är en kurdisk-svensk författare och
översättare bosatt i Stockholm