"Det var en värdefull möjlighet”

Marie-Louise Bahati, en av våra unga ko-
llegor som studerar på Uppsala universi-
tet, intervjuar Uppsala kommuns föredet-
ta fristadsförfattare Ashraf Bagheri.

Sedan 2006 har organisationen ICORN
arbetat för yttrandefrihet och solidaritet
för att i samarbete med ett antal länder
kunna erbjuda en fristad för författare och
skribenter. En av dessa som fått hjälp är
Iraniern Ashraf Bagheri. Trots att hon idag
arbetar som modersmålslärare säger hon
att ”Det finns lite hopp om att fortsätta
som författare i framtiden”

‍
”Jag fick hjälp genom ICORN som hjälper
personer som har problem inom frihet och
trygghet i deras land. I Iran finns mycket
problem med censur och jag kände till
kollegor som fick hjälp inom ICORN. Jag
berättade om min situation och skrev till
dem. Efter två år fick jag svar”

‍
Nu är hennes fristadstipendiumstid slut
och Bagheri menar att det är svårt att
fortsätta sitt arbete som journalist och
författare i Sverige, i och med språket samt
den skiftande målgruppen. ”Jag frågar mig
själv för vem ska jag skriva för”. Hon jobbar
till följd av detta som modersmålslärare
och menar att det fortfarande är givande
eftersom hon arbetar med språket och får
inspirera andra.

‍
”Jag fick en möjlighet inom Uppsala kom-
mun för att ha en skrivkurs med ungdomar
som pratar Dari och Persiska”

‍
Ashraf Bagheri vänder på sin mobil efter
en tids letande för att visa den färgglada
framsidan till boken Take me back, I have
left something there som är en samman-
ställning av texter som skrevs under 2020
samt 2021 som en del av denna kurs för
ungdomar som talar Dari och Persiska.
Hon beskriver upplevelsen som mycket
värdefull där de kunde skapa ett hem av
likasinnade där de kunde prata om deras
känslor relaterade till deras hemländer.
Men kärleken för språk sträcker sig långt
tillbaka.

‍
”När jag var 10 eller 11 år och läste böcker
försökte jag hitta fel som fanns i böckerna.
Det blev intressant för mig att försöka hitta
fel i texter som andra skrev. Jag älskade att
skriva och läsa.”

‍
Hon studerade sedan litteratur på gymna-
siet och vidare persisk litteratur på universi-
tetet. Detta ledde till jobb som redigerare
på ett förlag och senare som journalist och
författare på ett annat. Bagheri jobbade
också som lärare under en kortare tid.
Förutom den outgivna poesin hon har skriv-
it genom åren så handlar hennes första
bok om kvinnor som inte får sjunga i Iran.
Bagheri menar att kvinnor möter motstånd
runt om i landet exempelvis som sånger-
skor där dem till exempel inte får sjunga
om politik som regimen inte står bakom.
Hennes bok centrerar Simin Ghanem som
är en välkänd och älskad sångare i landet.
Hon har även skrivit barnboken Månen var
inte bara min.

‍
Med kärlek i ögonen förklarar Bagheri att
hon ”älskar att leva inom ord”. Hon menar
att genom ord kan vi finna en betydelse till
livet och att det är oerhört viktigt för henne
att trots allt vara författare. Hon uttrycker
att ”Det finns lite hopp om att kunna
fortsätta som författare i framtiden” och
drömmer om att använda sina litteraturkun-
skaper vidare i livet.

När jag frågar om hon skulle rekommende-
ra författarskapet till andra svarar hon som
om det vore en självklarhet. ”Ja, det är det
bästa sättet att berätta om livet”

‍

‍
-- Marie-Louise Bahati