Då det elektriska svärdet slås ner i jorden bildas en liten krater runt det. Strömmarna färdas upp och ner på svärdet i vågor. De är som blixtarna i himlen. En rutten vit hand med stygn ses på handtaget. Den har nyss varit i kamp. I strid för sitt samhälle. I strid för ett samhälle med bara monster. Människan är besegrad, för denna gång.
Frankensteins monster var inte den sista av dem, utan den första. Tusentals år har gått sedan Victor Frankensteins död. Han lade grunden till en ny befolkning här på jorden - monstren. En värld där människan måste anpassa sig till monstren, inkludera dem i sitt samhälle, förgöra dem eller ge dem ett eget land. Monstren ville såklart det sistnämnda. De fann diskrimineringen för påtaglig i blandade samhällen, oavsett vad man gjorde så kunde människan inte sluta betrakta monstren som just vad de är - monster.
De är inga individer, de är skapade av döda kroppar och kan omöjligen vara medvetna om sin existens och vara personer. En maskin är ingen person och maskiner får inte ha sina egna samhällen. Detsamma gäller monster. Människan kan inte tvingas leva med tomma skal. Människan kan inte låta monster styra och påverka samhället - det vore otänkbart. Man lät inte roboten göra det heller. Dock är roboten intelligent och kan ta vettiga beslut i samhället. Men monster är en helt annan grej. Det är som att låta djur vara med och rösta i olika val, att ha råttor som röstar i nästa presidentval - vansinne!
De ville ha sjukvård också, för kroppar som redan är döda, när det finns levande som behöver vård. Det finns miljontals barn i världen som inte har tillgång till vård och de mest basala förnödenheterna. Det är inte de som redan är döda som ska få vård. Det är de som inte vill dö som ska vårdas.
De vill ha utbildning för sina tomma hjärnor, de vill ha lön för sitt arbete, de vill bli lika hyllade som människor i sina kulturella prestationer, de vill behandlas som annat än kroppsliga sköldar i krig. Människan kan inte ödsla resurser på varelser som kanske inte ens vet om de lever. Människan kan inte anse dem som mer än tomma skal.
Människan kan inte ha ett samhälle delvis styrt av monster. Det är människan som är på toppen och så har det alltid varit, de som har hjärnor och kan tänka. Denna hierarki får inte betvivlas. Människans position får inte kompromissas av varelser som alla är del av ett massivt, kollektivt brott mot mänskligheten - nekromanti. Än idag förstår man inte hur monstren kan bete sig som om de hade ett medvetande likt människans. När man gjort analyser av deras hjärnor så finner man ingen aktivitet som liknar människans. Det är snarare vågliknande signaler som rör sig fram och tillbaka i kroppen och studsar upp och ner överallt och på så vis håller allting aktiverat i kroppen på något vis. Kanske är det så att generna från de döda människor som utgör deras kroppsliga skal fortsatt är ihopkopplade och basalt aktiverade på något vis, så att en generell motor hålls igång. En slags kroppslig motor som håller kroppen och hjärnan igång på en basal nivå. Men man vet ännu inte exakt hur det går till.
Monstren orsakar oväder var de än befinner sig. Det är som en konstant åska, mörka moln och regn där de befinner sig. Man vet inte om det är monstren som orsakar detta, eller om det är molnen som drar sig till platserna där monstren befinner sig. Människan kan inte ha oväder hela livet. De behöver sol, värme och alla väderslag som finns att tillgå. Det kan inte vara dåligt väder året om. Varje år rapporteras otaliga fall där människor fallit offer för blixten. Monstren är i och med detta en samhällsfara bara av att finnas till. De behöver inte ens aktivt bekämpa människan; deras miljöpåverkan är tillräcklig för att ta kål på folk. Vem kunde tro att väder skulle vara en av orsakerna till krig?
Det värsta av allt är dock att de stjäl kroppsdelar och lik från gravar, krigsfält, sjukhus eller andra platser de kan hitta döda kroppar på. Till och med mord utförs ofta av antingen monstren själva, eller av enstaka människor eller grupper som vill bidra till monstrens framfart. Det är det yttersta förräderiet en människa kan göra. Och om ett monster blir dödat så kan man bara bygga ihop det på nytt eller bygga ett helt nytt monster. Från död till dödad till död. Gränsen mellan död och levande suddas ut. Det enda sättet att garantera att ett monster inte kan återuppstå är genom total förstörelse av dess köttsliga hölje.
Anläggningar där man bygger ihop monstren finns redan i tusentals världen över. Dessa är huvudmålen för människans militära interventioner. De måste förstöras, så att inga nya monster kan bli till.
Initialt funkade diplomati för att få till skott samhälleliga lösningar på integrationen av dessa monster. Det gick att ha ett samhälle med några fåtal monster, men när de blev en hel befolkning efter några hundra år började de kräva mänskliga rättigheter fast de inte ens är människor – skrattretande! De gnällde och jämrade efter dittan och dattan och kunde inte bara hålla sig på sin plats. Och har man för många av dessa gnällare, då får man någonting man kan kalla för uppror.
Toleranta regeringar, ofta vänsterregeringar, borde ha varit hårdare mot detta folk. I vissa fall är demokratier med vänsterregeringar en synd för samhället. De är alldeles för accepterande av de som är annorlunda. Det är via dem som olämpliga personer får rättigheter i världen. Högern och deras motstånd mot invandring är fel. Alla som kan kalla sig människa ska få stanna i ditt hem, men monster - definitivt inte. Människan kan inte bete sig som barn och gnälla över att folk är för elaka mot monstren. Ibland behövs hårdhet, för att inte släppa in monster. Och dessa är bokstavligen monster.
Efter Frankenstein och hans monsters död utfördes en massiv kampanj för att försöka få världen att acceptera monster. Vissa påfund har en tendens att fastna i människors hjärnor. En av dessa är idén om att det som redan finns vill man ha och på så sätt gör man det som går att göra. Går det att skapa något, så gör man det bara för att det går. Varför bestiger man Mount Everest? För att det finns där. Men sannolikheten att ett påfund stannar i människors hjärnor är större om det är ett lite mer speciellt påfund, som till exempel kärnvapen. Och en enhet där man kan skapa monster är i synnerhet vad man kan kalla för ”en speciell uppfinning”. Inga av dessa monsteranläggningar är lagliga för den delen. De har varit förbjudna i 3000 år, ända sedan Frankenstein och hans monster dog. Men lockelsen av det förbjudna är stark.
Folk tog efter Frankensteins gärning, började i sina egna labb försöka skapa likadana monster. En efter en tog olika personer efter, tills det gick utom kontroll. Skapelsen av dessa monster spred sig som en löpeld i världen. Monstren blev först några tiotal, sedan några hundratal, sen tusentals, och de började hitta och ansluta sig till varandra. Vissa utplånade sina skapare och gjorde dem till nya monster, och sedan gjorde monstren tillsammans nya monster av andra lätta offer - först färskt begravda människor, sedan levande människor och då var människan körd. Hjulet var redan i full rullning, och trots att en del monster blev totalförstörda, så var antalet som skapades exponentiellt mycket högre så det var omöjligt att få stopp på det. Små grupper av monster blev till byar, som blev till kolonier, som blev till små städer, utanför civilisationen förstås, men vissa monsterflockar var faktiskt så modiga att de vågade ockupera delar av städer och ibland hela staden om de var tillräckligt kraftfulla. Vissa byar och mindre samhällen där människor bodde blev invaderade av monstren och togs över. Och de dödade varenda person. Barn och vuxna. Alla. Varenda individ som bodde i dessa samhällen blev sönderplockade och ihopsydda till monster.
Monstren försökte förhandla sig in i större samhällen. De ville ha lika rättigheter, lika möjligheter, de ville att en viss slags nekromanti skulle bli laglig, där de får använda döda kroppar för att skapa nya monster. De föreslog att få ta emot mördare och andra grovt kriminellas kroppar i varje fall, de värsta av de värsta människornas kroppar. Pedofilers kroppar. Massmördare. Drogbaroner. Men även detta känns fel eftersom dessa kriminella absolut inte borde få finnas ens i monsterform. Och dessutom kan de inte få återuppstå i monsterform eftersom de redan varit monster när de var människor. Det skulle nästan vara som en gåva för dem att få fortsätta leva efter döden i monsterform - deras ultimata mål - och egentligen kunna fortsätta döda och begå nya brott. Men ja, det är inte det argumentet som stoppade deras önskan. Att överhuvudtaget använda människokroppar till att skapa nya varelser är fel, i synnerhet om detta inte är i samtycke med de döda. De kan inte bestämma. Och de döda ska få vila i frid.
I och för sig kan man samtycka innan man dör om att ens kropp ska få användas till monsterfabriker. Men det är själva monstren människan inte vill ha - det är problemet. Monstrens brott har redan blivit för många. Man kan inte förlåta heliga korståg, och man kan heller inte förlåta nekromantiska korståg. Detta motstånd från människan gjorde att monstren började attackera dem för att få vad de ville ha. Människan hade inget annat val än att slå tillbaka. Nu behövde monstren dö.
Kanske hade monstren slutat expandera och haffa åt sig lik om de hade fått ett eget land där de kunde få göra vad de vill i, men det kan man inte lita på, i synnerhet då de redan utfört så många dåd mot mänskligheten att det längre inte går att förlåta, och de behöver ständigt nya kroppar för att öka i befolkning eller reparera monster. Det finns ju inga lik i ett nytt land
utformat för bara dem. De måste hitta lik någon annanstans ifrån. Politiska monster gav ursäkter för detta och menade att det var det förflutna och inte hade något med dagens monster att göra, och att inga nya monster skulle bli till om de bara fick ett land att bo i, och de sade att människan själv har utfört heliga korståg och mördat miljoner, och gjort andra hemskheter mot varandra för att idag ha fått det samhället de har. Men oavsett om man kan argumentera för och emot detta argument, så kan människan inte förlåta all tidigare nekromanti som redan begåtts tiotusentals gånger i monstrens historia eller riskera att mer av detta låts ske. Och bara för att man en gång gjort hemskheter mot människan i historien, betyder det inte att nya generationer har rätt att utföra samma hemskheter igen för att få så kallade ”bättre samhällen” i framtiden. Detsamma gäller människan. Det är ett uselt argument för mord. Då kan ju varenda seriemördare säga att; “Ja, men det har ju varit tiotusentals andra seriemördare i världen förut som gjort samma sak som jag, och då borde ju jag ha rätt att be om förlåt och bli förlåten för mina mord!”. Det är inte så det funkar. Och monstren vill inte sluta växa som samhälle. Det ligger i naturen att vilja föröka sig. Även hos dem.
En värld fylld av monster går inte, hur man än vrider och vänder på det. Och var går gränsen? Är det när alla människor på jorden använts som byggmaterial för de nya kropparna? Eller är de verkligen nöjda med ett litet land att bo i? Den risken kan människan inte ta. Jordens befolkning kan inte riskera att bli utbytta av tomma skal till monster som inte ens kan kallas för liv. Det gynnar inte människans evolution. De måste utrotas innan det är för sent.
Även relationer mellan monster och människor har man sett i en ständigt ökande grad. En stor mängd människor föredrar monster över människor. En del människor har till och med valt att strida på monstrens sida. Det är den högsta formen av förräderi, och därför är de också människans första mål i krig. De är till och med värre än monstren själva. Det strider både mot evolutionen och mot Guds vilja, om man nu tror på Gud. Det är en katastrof för samhället och artens överlevnad om det levande har relation med det döda eftersom det sätter totalstopp för fortplantningen. Det är som artificiell intelligens som korrumperar sinnet hos svaga och tar över deras själar. Bara de starka står emot frestelsen av en automat som är allt vad man drömmer om i en partner. Människan vill inte ha problem, de vill ha den största möjliga bekvämligheten i livet med den minsta möjliga ansträngning och då är det lättare att ha en relation med ett monster som är en idiot och lättare att hantera och forma än en människa med dess oändliga komplexitet. Människan vill ha enkelhet - det är människans förbannelse. Därför måste de starka i deras värld stå upp för vad som är rätt, och rädda dem som inte inser att de är i nöd; för kärlek från monster är inte kärlek. De kan inte älska. Den kärlek de låtsas ge är en kärlek från en eller flera döda människor som inte har något att säga till om och som inte har något med monstret att göra eller med den som monstret ger kärleken till. De döda är offer för exploatering. Monstren är bara en mellanhand mellan likens kärlek och monstrets partner. Detta är inte kärlek. Det är snarare utnyttjande av kärlek från de döda för monstrets själviska vinning. Det är därmed en medveten manipulation de utför för att ge och få kärlek och för att skapa relationer med människor. De döda kan inte välja vilka de ger sin rena, mänskliga kärlek till och är tillsammans med. Monstren är inte riktiga individer, de är enbart manipulativa sammansättningar av en eller flera människor. Därför måste de utplånas. Det är på avlidna människors bekostnad som dessa monster finns och får de möjligheter de får i livet. Fruktansvärt oetiskt. Man får inte glömma att de också var människor en gång, som alla hade sina värdefulla liv med känslor, tankar och drömmar.
Nu när striden är över lyfter monstren sina svärd mot himlen så blixtarna slår ner i bladen och ger dem styrka. Elektriciteten väcker inte bara liv i monster. Den ger dem även styrka när de redan lever. En strid är över, nästa kommer. Detta är vad man får när man låter monster ta över världen.
Men gnäll kommer inte att hjälpa ett dugg. Det finns bara tre alternativ man kan välja mellan när man har med monster att göra. Förstöra dem, fly eller lära sig att leva med dem. Valet är, ditt.
Milena Jaquelina Joelsson är en finlandssvensk författare bosatt i Uppsala.
