KAN vi säga att vår civiliserade värld är fri från krig? Det utmejslas orsaker och anledningar till varför krig förs och varför ockupationer av länder och hem sker. Det förklaras och argumenteras för krigets existens och ockupation av andra länder. I vissa fall söker argumenten rentav rättfärdiga systematiska attacker på etniska och sociala grupper. Vilka gynnas av krig och folkmord? Vilka går förlorande ur askan och bränderna?

Meningen av mänsklighet går förlorad. Världen förlorar, en del faller offer för själva krigen. Resten av världen lider indirekt. Människor blir hemlösa, är på flykt från krig eller hamnar i krigens mittpunkt. De saknar mat, de är hungriga, de är flyktingar eller inlåsta. De är barn, kvinnor, unga och- äldre.

Vissa makthungrande individer och organisationer söker att öka sitt inflytande. De drömmer om att kolonisera andra länder. Därtill finns också grupper som värnar om sitt land och sitt folk. De hamnar också på en sida i ett krig. De har inget annat val än att skydda sina gränser och sitt folk. Det händer en efter en, här eller där. Det händer i Afrika och Asien såväl som i Europa och andra delar av världen.

Varför bevittnar vi krig idag? Varför kan vi inte vittna om ett enda år fritt från krig? Har vi lärt oss något från kolonialhistorien? Har vi dragit lärdom av de koloniserade nationernas folk? Av deras känslor? Kunde de koloniala makterna tolka dessa känslor? Finns det någon skillnad mellan känslorna hos ett Rohingya barn från Rakhine-provinsen gentemot ett barn uppväxt i Ukraina eller i Uigur-provinsen? Finns det någon skillnad mellan känslorna hos ett barn från Syrien, Gaza, Kashmir eller Afghanistan gentemot ett barn från en stad eller ett område fritt från krig och katastrof?

Hur skulle du må, leva och känna av att stå öga mot öga med kolonial diktatur? Hur skulle du känna om någon ledare eller nation redan bestämt sig för att ockupera ditt hem eller redan har ockuperat det?

När jag skriver den här texten, har vi bevittnat flera massakrer. Vi vill inte se barn i Ukraina, Israel, Gaza eller Palestina som gråter. Vi vill inte se krig i Ukraina, Palestina eller någon annan del av världen. Vi vill inte se någon förlora sina nära och kära släktingar i krig. Krig är en förbannelse för alla inblandade. Krig betyder att människor har tappat sin identitet.  

I det här numret av Upplitt Magasin riktas ljuset mot rösterna från krigen såväl som texter och teman som belyser krigets natur. Vi befinner oss i krigens mittpunkt, vi flyr från krigen och våra tankar är fastetsade på slagfältet. Vi behåller det i vårt sinne. Därför skriver vi dikter om och från krig. Vi står för fred i världen.

Kan vi inte få drömma om en värld fri från krig? Nedan följer en dikt som handlar om hur ett barn tänker under ett krig:

‍

Pappa, kan du ge mig namnen på barnen i deras hem och deras adresser?

Jag önskar att jag kunde skicka ett brev

till barnen som bor med dom stygga soldaterna

och berätta vad dom gör.

De skadar och dödar människor,

Titta bara på vattnet i vår sjö, det har blivit rött.

Hur ska jag kunna skicka mitt brev

när brevbäraren inte kommer längre?

Har dom stygga soldaterna skjutit honom?

Om jag bara fick träffa den som gav vapen till dom stygga.

Först skulle jag smälla till honom.

Sen skulle jag se honom gråta och ge honom en klubba innan jag frågade:

”Varför gav du vapen till dom stygga?”

Du borde ha gett dom en fotboll.

Dom kunde sluta vara så dumma här och

börja träna till nästa fotbolls-VM.

Ur diktsamlingen ”Låt inte soldaterna döda min docka”

av Anisur Rahman, översatt av Peter Nyberg

‍