Varför skriver man? Alla har något att säga
och berätta brukar man säga. Skrivande är
en samling av en människas idéer, historia
och dess uttryckta känslor. Därför är vi
många som skriver. Men det krävs att det
uttryckta ordet ska höras eller läsas. Men
hur?

‍
Man kan läsa inför publik, lägga upp text-
erna på olika hemsidor, använda sig av
sociala medier eller bloggar. Man behöver
gemensamma plattformar för att nå andra.
Men man kan även finna gemenskap och
mening i att hitta skrivkamrater och läsare
från ens egna ort eller stad. I bästa fall fin-
ner man läsare från andra delar av landet
eller rentav världen. Därför krävs det att
media, som ett sammantaget medium,
idkar en främjande roll i ett levande sam-
hälle. Det krävs att media åtar sig att lyfta
fram och rikta ljus mot kreativa uttryck,
där litteratur såväl som andra konstformer
innefattas. Media och dess delar inkluderar
tidskrifter, förlag, radio och tv med mera.
Etablerade lokala medier samt rikstäckan-
de medier står mest för etablerade röster.
Vissa av dessa ohörda röster saknar därav
möjligheten att få sina röster hörda. Sam-
tidigt saknar vi ett forum där både profes-
sionella, amatörer eller okända författare
kan mötas.

‍
När jag kom till Uppsala 2009 som gäst-
författare blev jag intervjuad av tidskriften
Ergo. Studenten Fredrik Haglund från
Uppsala universitet som ledde intervjun
frågade; ”Vad skulle du gärna vilja göra i
Uppsala under din stipendieperiod?” Jag
svarade att jag ville lära mig om samhället
och människorna som bor här och eventu-
ellt ville jag gärna träffa nya skrivkollegor
här. Det var ett mål. Om jag får samma
fråga idag blir mitt svar liknande. Ett förf-
attarskap kräver en funktionell och levande
metod för att utvecklas.

‍
Gemenskap! Solidaritet i stort, på riktigt.
Inte bara vacker retorik. Låt mig ge ett
exempel. Nobelpristagaren från 1913, den
bengaliske poeten Rabindranath Tagore,
drev tre litterära tidskrifter tillsammans
med sin familj. En av dessa var en sär-
skild tidskrift för kvinnliga författarskap.
I dåvarande brittiska kolonin Bengalen
(Bangladesh och West Bengal) fanns inte
så många kvinnliga författare. Tagore själv
skrev vissa bidrag i kvinnors namn för att
möjliggöra en kontinuerlig utgivning av
tidskriften.

‍
Vi lever i en modern tid i ett modernt
samhälle. Vi står för demokrati och folk-
bildning. Vår bas är Uppsala där Nordens
första universitet inrättades 1477. Uppsala
är en kunskapsstad och en av Europas
författarstäder. Året är 2023, men har en
av Europas bästa städer någon litterär
tidskrift? Ni får tänka på det.
Vårt mål är inte att klaga eller svara på
frågan, utan vårt viktigaste mål är att skapa
en riktig gemenskap enligt våra drömmar
och fantasier. Dessa drömmar och fant-
asier bara växer och växer. Därför startar
vi den litterära tidskriften Upplitt Magasin
som en gemensam resa framåt. Vi kom-
mer inte att bibehålla samma personer
som redaktion, utan varje nummer ska
influeras av en växlande redaktion, som
har möjlighet och intresse att bidra till nya
koncept och driva utvecklingen av tid-
skriften vidare.

‍
I första numret ligger betoningen på Åke
Smedbergs författarskap. Åke Smedberg
fick mottaga det första Elsiepriset,
ett nyinstiftat litterärt pris som från och
med 2022 delas ut av Studiefrämjandet i
samarbete med Litteraturcentrum. Första
numret innehåller dels lokala röster från
Uppland men även röster från andra delar
av världen. Jag avslutar här, och vi hörs i
mitten av 2023 när nästa nummer kommer
ut. Välkomna att skicka eventuella frågor,
synpunkter, idéer och eventuella texter.

‍
Tack och på återseende