Läs mer än du gör nu. Skriv mer än du gör
nu – säger poeten och bibliotekarien
Krister Gustavsson till poeten, journalis-
ten och bibliotekarien Lisa Gidlöf

‍
Vill du berätta om ditt första betydelsefulla
möte med litteratur?

‍
Jag läste inte böcker som barn utan gick
direkt på vuxenlitteraturen samma år
som jag började i sjunde klass. Först ut
var Eyvind Johnsons Nu var det 1914 och
de tre andra delarna i hans romansvit om
Olof.

‍
Vad fick dig att börja skriva från första bör-
jan? Har det alltid känts självklart att du ska
skriva?
Mitt skrivande startade ungefär samtidigt
med att jag började läsa ”riktig” litteratur.
Jag kände direkt att det var något för mig.
Vilken funktion fyller skrivandet för dig i var-
dagen? / Vad är drivkraften i ditt skrivande?

‍
Numera är skrivandet ett sätt att leva, det
ena förutsätter det andra.

‍
Du har gett ut flertalet böcker sedan debuten
1987 med romanen …bak Himalayas rand...
Det är både romaner och diktsamlingar.
Finns det någon genomgående tematik eller
något ämne som ofta återkommer i dina
böcker?

‍
Det är väldigt olika böcker, men jag tror att
reflektioner över existensen sprungna ur
den direkta iakttagelsen finns med i alla
mina böcker. Både dikterna och prosan
föds ur något erfaret som sedan kläs i
språk och växer till något större och mer
komplext. Men även min privata situation
kan ligga till grund för en diktsamling eller
roman. Kanske handlar alltihop om att
göra världen synlig.

‍
Hur ser skrivprocessen ut för dig beroende
på om det är en roman eller en diktbok du
skriver?

‍
Den ser likadan ut oavsett om det är prosa
eller lyrik. Några av mina diktsamlingar
liknar prosasamlingar och romanerna har
poetiska kvaliteter.
Jag skriver kontinuerligt vilket leder till att
jag alltid har texter
som väntar på sin
form eller genre. Det
verkliga slitet börjar
när det står klart för
mig vilken form texten kräver. Det är då
redaktören kommer in, det är då det ska
strykas, formas och skrivas om.

‍

De små förlagen drivsav människor sombrinner för godlitteratur.

‍
Hur länge jobbar du i regel med att skriva ett
första utkast till en bok och hur lång tid tar
redigeringsfasen?

‍
Det varierar. Den ordning som mina
böcker kommer ut i visar inte texternas
tillkomst. Det händer att delar av ett verk
bryter sig loss och vill bli en egen bok.
Ibland har jag arbetat med en text eller idé
i mer än tio år, medan andra bara krävt ett
år.

‍
Hur ser du på uppdelningen i genrer såsom
prosa och poesi/lyrik, avseende ditt eget skrivande samt i allmänhet?
För mig är genreindelningen irrelevant.
Egentligen bara till
för marknadsföringen av en bok. Ibland
tycker jag det är
skönt att få sträcka ut
”ordandet” i längre perioder, nå en annan
sorts andning än i traditionell poesi med
korta rader.

‍
Du berättade under Litterär skrivarverkstad
där vi båda deltog 17 november, att bilden
har en stor betydelse i ditt skrivande och du
har själv skapat omslagen till dina senaste
två diktsamlingar. Vill du berätta om bildens
betydelse i ditt skrivande?
Som sagt ovan. Det som triggar skrivandet
är synintryck, eller perceptiva retningar,
som kan komma från annan text likaväl
som från landskap, flagnande väggputs,
dimma, biltrafik… Jag har sysslat med bild-
skapande lika länge som jag skrivit, men
det är bara med skrivandet som jag hittills
har sökt offentligheten. Även omslaget på
min kommande bok utgörs av en av mina
bilder. Bildskapandet ger mig välbehövlig
vila från den ständigt surrande språkma-
skinens slammer.

‍
Vilken av dina böcker känner du dig mest
nöjd med, och varför?

‍
Jag känner starkt för mina första böcker,
den lilla barndomsskildringen ...bak Him-
alayas rand… och den nästan oläsbara men
konsekventa Stadsflygaren. Min senaste
diktsamling Toposatopicus, som är en
långdikt skrämmer mig genom sin hårdhet
och frånstötande skönhet. Min vackraste
och mest välformulerade bok är nog tanke-
boken Vindbro.

‍
På Lejd förlags hemsida beskrivs din senaste
diktsamling så här: Toposatopicus iakttar
relationer, hierarkier och rörelser på och
igenom ytor och territorier. Boken nominerad-
es till Sveriges Radios Lyrikpris 2021. Du
har också belönats av Svenska Akademin och
Samfundet de Nio m.fl. Vad betyder litterära
utmärkelser för ditt skrivande?

‍
Ingenting för skrivandet. Men som uppmuntran
betyder det en del. Samt att det kan ge nya läsare.

‍
Vilka är dina största litterära inspirationskällor?

‍
All bra litteratur inom alla genrer. Mina
husgudar sedan tonåren är Gunnar Ekelöf
samt Rilke, både poeten och författaren
till romanen Malte Laurids Brigge. Och
naturligtvis Franz Kafka som jag började
läsa under gymnasieåren. Thomas Bern-
hard ger läsglädje som få. Poeterna Ragnar
Thoursie, Majken Johansson, Anna Ryd-
stedt och Inger Christensen har också följt
mig genom åren. Bland senare upptäckter
finns Gloria Gervitz och Friederike May-
röcker. Jag stannar där, annars blir detta
en katalog.

‍
Var hämtar du i huvudsak inspiration till ditt
skrivande ifrån?

‍
Lika delar från mitt inre mumlande, det
omgivande synliga, och inte minst från
annan litteratur.

‍
Hur ser du på att det främst är små förlag
som publicerar poesi idag, trots att dessa
förlag har sämre ekonomiska resurser än de
stora förlagen?

‍
Detta blir extra tydligt när man tittar på no-
belpristagarna. Det är snart regel att dessa
har givits ut på små förlag. Jag tänker
ibland att de stora förlagen drivs av eko-
nomer istället för redaktörer och förläggare.
De små förlagen drivs av människor som
brinner för god litteratur.

‍
Du har berättat att du kommer ut med en ny
bok i januari 2023. Vill du berätta något om
bokens tillkomst och vad den handlar om?

‍
Boken som har titeln Varseblivningar
kommer att sorteras in under genren lyrik.
Det är en tredelad berättelse om seendet
och börjar mycket konkret med en allvarlig
ögonskada men sedan fortsätter i en svit
med varseblivningar, iakttagelser i varda-
gen och hur den öppnar sig mot större
perspektiv. Sista avsnittet är en hallucina-
torisk resa genom ett nu som både är ett
då och ett sedan.

‍
Hur ser du på Uppsalas litterära scen?

‍
Uppsala och Uppland hyser mängder
med författare. Det finns många parallella
gemenskaper. Jag tror just därför att det
skulle vara omöjligt att få till en antologi
med ”Uppsalaförfattare” eftersom vi kom-
mer från hela landet och hela världen, blir
här några år, eller i vissa fall stannar/fast-
nar för gott. Kanske är det utmärkande för
Uppsalas litterära scen att den är interna-
tionell. Samtidigt ligger Stockholm så nära
att det som sker där skymmer det som
händer i Uppsala. Kanske kan man önska
sig en mer initierad och rikare bevakning
från media av det som sker i Uppsala. I
Uppsala finns flera litterära festivaler som
välförtjänt lockar en stor publik, men här
finns också motsvarigheter som arbetar
mot en fåtaligare men samtidigt mycket
engagerad publik.

‍
Har du något råd till aspirerande författare?
Läs mer än du gör nu. Skriv mer än du gör
nu.

‍

– Lisa Gidlöf

‍

‍