För att skriva behöver en lyssna på tidens
skratt och gråt. Båda dessa kommer från
livet. Såväl författare som konstnärer har
tiden i beaktning. Därför kan de ha tankar om
framtiden. För att uttrycka sådana tankar behö-
ver man plattformar. Tidskriften är och förblir
ett viktigt medium för ett levande, fungerande
samhälle byggt på demokratiska principer.
Vi lever i en tid då plattformarna växer i storlek
men alternativen blivit färre. De som inte funnit
sin väg in i värmen riskerar att fastna utanför
och deras kreativa bränsle och uttryckskraft
falnar stundom. Rösterna blir högre men den
enskilde kan försvinna i mängden.
Litteraturvärlden är inget undantag. Vår ambi-
tion är att utveckla en gemensam och öppen
plattform för författare, både kända och okän-
da. En plattform för de som är födda i Sverige
och för de som är födda i andra länder. En
plattform för dem som talar svenska eller något
annat språk, en plattform för dem som arbetar
som yrkesverksamma författare eller med nå-
got annat. Vi vill ge utrymme åt de röster som
aldrig blivit hörda som litterära röster men som
likväl har berättelser att förmedla. Vi inkluderar
personer som varken skrivit eller publicerat. Vi
ger en chans till alla att debutera genom vår
tidskrift.
Vi startade en sektion som heter ’Vi berättar’
där arbetarna såväl som de arbetslösa kan skri-
va sin historia. Det är ett slags skrivarkongress
för individerna i vårt samhälle. Många av oss
har något att säga. Vi erbjuder dem möjligheten
att berätta. Vi presenterar både kända verk och
okända verk. Målet är att upptäcka berättelser
hämtade från poesin, prosan eller dramatiken.
Ambitionen är att främja skrivande, läsande och
berättande från vårt liv. Det är en manifestation
Det här numret är främst inriktat på röster
från olika språk, kulturer och länder i
Norden såväl som från Asien och Afrika
av samhällets gråt, av skrattet, av de roliga och
de svåra scenerna ur livet.
Låt oss skildra historien om den bengaliske
pionjären, konstnären och filosofen SM Sultan
(1923-1994). I år är det 100 år sedan han föd-
des. Hans liv var fyllt av fängslande händelser.
En dag blev han inbjuden på fika, av presiden-
tens fru. Under fikastunden frågade han om
hon visste varför barn i Bangladesh byar gråter
på morgonen. Hon svarade att hon inte visste.
Därefter frågade hon konstnären om han
visste. Svaret på frågan blev följande: Mödrarna
i byarna har ingen möjlighet att ge barnen mat
på morgonen, därför gråter barnen. Genom det
korta svaret gav konstnären en bild av samhäll-
ets realitet i landet i kontext till dess eko-
nomiska och politiska förutsättningar.
Detta är en del av rollen som våra konstnärer
och författare spelar. Vi står för liv, gemenskap
och det fria uttrycket. Vi skriver om tidens skratt
och gråt.
Det här numret är främst inriktat på röster från
olika språk, kulturer och länder i Norden såväl
som från Asien och Afrika.
Jag avslutar med en dikt:
Jag ingår i en epok där svältande barn flyr i panik
Jag ingår i ett medvetande där en pappa trycker
händerna mot barnens hals för att döda
Jag ingår i ett känsloläge som kan driva en mamma att dräpa sitt barn
Jag ingår i en förälskelse när mördaren är upptagen med att dejta
Jag ingår i en religion som ger röst åt ett gemensamt uppror
Jag ingår i en poet ur skenmetaforernas trängsel
Jag ingår i en konstnär medan museet i Paris samlar på stulna verk
Jag ingår i en ledare när bedragare kan tilldelas
Nobelpriset
Jag ingår i en bankman när valven fylls av de
fattigas skelett
Jag ingår i en bataljon när poliser och specialförband behärskar dödande korseld
Jag ingår i den företagare vars muskler när sig på
arbetarblod
Jag ingår i den byråkrat som lever på termiter ur
kontorets arkiv
Jag ingår i en trångsynt domare när till och med
getterna kan vifta på svansen
Jag ingår i en redaktör när berusningens terrordåd skapar ordstorm
Jag ingår i en dröm när den hamnat på bårhuset
Jag ingår i en människa när världen vanäras av
djurens frånfälle.
(Ur diktsamlingen ”Sex årstider” av Anisur Rahman, över-
sättning: Kristian Carlsson och Lena Köster)
